jag skulle klättra upp...

... i världens högsta berg för dig.

Jag träffade en gång en pojke, en pojke som var så vacker att diamanter tappar sitt värde. Jag träffade en gång en pojke av en underlig slump som var den bästa slumpen av alla slumpar som finns. En pojke som befann sig långt, långt bort från mig. Jag träffade en gång en pojke som gjorde att jag tappade andan. En pojke som visade mig vad äkta kärlek var. Jag träffade en gång en pojke, en pojke jag aldrig skulle släppa.

Kär, jag är kär, sådär riktigt nykär så det pirrar i hela kroppen bara jag tänker på han. Länge sen jag nämne det. Jag har haft samma pirrande känsla i april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november och det håller i sig fortfarande, in i gråa december. Det känns äkta, det är äkta. Jag har världens finaste pojkvän, bokstavligen. Jag har det! Han är världens underbaraste. Jag är lycklig, han gör mig lycklig och jag älskar han. Jag ÄLSKAR han!



Idag har jag jobbat, sprungit omkring med bebismage och härjat. Sen hem, käkade sallad och stack sen till kören. Provade ut luciakronan so it fits my head. Nu är jag hemma och ska sova, hejs!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0