nejfan.blogg.se

Jag var som en solstråle hela dagen. Tanken på Robert, att få träffa han, sova med han och känna hans närhet gjorde mig till världens lyckligaste tjej. Och på bara några sekunder ändrades det...

Mamma körde mig till flygplatsen klockan 16 igår och med ett leende på läpparna gick jag och checkade in resväskan. Luleå Airport var fullpackat av lumpare och köerna var enorma till säkerhetskontrollen. Men inget, absolut inget kunde ta ner mig till jorden.

Flygningen gick jätte bra förutom lite turbulens i luften innan vi skulle landa. Väl på Arlanda gick jag och köpte en Festis med jordgubbssmak och pratade med Robert "åh snart ses vi älskling!"

Jag pratade även med Sandra om en massa skvaller tills pappa ringer och säger "Hej, har det blivit några förseningar?" nä, sa jag. "Okej vad bra, ring när du är framme i Borås!"

2 sekunder senare ropar dom i högtalarna att flight SK169 till Göteborg/Landvetter är inställt, samt att de plan som redan lyft mot Göteborg har fått vända om på grund av storm.

Jag höll på att DÖ! Jag var fast, FAST på Arlanda. Vad fan skulle jag göra? Vart skulle jag gå? Vem skulle jag prata med? När ska jag få flyga? Vart skulle jag sova?

Min hunger gjorde inte mitt humör bättre heller. Jag höll på att bryta ihop... Där stod jag, ensam, på flygplatsen i Stockholm utan att veta ett skit.

Jag frågade en kille vad jag skulle göra "Gå och hämta ditt bagage och prata med någon annan, jag kan tyvärr inte svara på några frågor!" Så jag gick ner till entrén och väntade.. och väntade.. i säkert en halvtimma.

Jag kände igen en tjej från Luleås flygplats så jag gick fram till henne och frågade vad hon skulle göra. Ingen visste något. Men vi hängde ihop och gick till SAS Informationen.

Vi stod långt fram och väntade flitigt på våran tur. Sammanlagt stod det ca 400 personer där och ville ha hjälp. När det var dags för oss så hade vi ingen nummerlapp?! så vi fick ställa oss längst bak i kön.

Ont i huvudet, nacken, ryggen och fötterna. Varmt och kvavt. 3 timmar i en megakö. Nä vi pallade inge mer. SAS kunde inte göra något. Hotellen var fulla, nästa dags flyg var fulla.. Vi begärde ersättning för biljetterna, tog ArlandaExpress tåget in till T-Centralen. Där sprang vi omkring som ett par hönor med avkapat huvud, vi fattade ingenting. (Dom bygger om överallt på T-Centralen!) Jag gick ut på gatan och haffade en buss, frågade vad vi skulle göra. "Gå in igen, gå upp en trappa och direkt till vänster!" TACK!

Vi sprang med väskorna upp för trappan för att hinna ta buss 888 till Oslo, kl:22.30, haha! Klockan 01.10 hoppade vi av bussen i Örebro inatt. Dit kom hennes pojkvän och hämtade oss. Så efter en hemsk bilresa med Barbados, Carola och Magnus Uggla i nästan tre timmar så kom Robert och hämtade mig en bit utanför Ucklum (ca 5mil norr om Göteborg) klockan 04.00. FY FAN vad jag var glad att se han! Vi var hemma hos han 05.30 imorse.

Innan allt detta så var jag lite lätt förbannad, när jag precis fick veta att planet var inställt så sa jag till Robert "jag SKAA till dig IKVÄLL!!!" Så efter många om och men så lyckades jag. Blod, svett och tårar!

Det här fick mig verkligen att inse vad Robert betyder för mig ska jag säga. Allt känns så himla mycket starkare nu. Och han är verkligen guld värd för att han satte sig i bilen mitt i natten för att köra 12 mil för att hämta mig och sen köra tillbaka. 13,5 timmar tog det för mig att ta mig till Borås. Är lite rädd för hemresan måste jag säga! :)

Idag då.. Idag har vi sovit halva dagen, for in till stan när vi vaknade. Robert gick till frissan men det blev inge bra så jag måste fixa till det. Vi gick på stan, kollade på lampor och lite sånt. Robert smygköpte ett par g-star jeans till mig när jag stod i provhytten haha..

Nu är vi bara hemma och myser, ska kolla på melodifestivalen ikväll och bara känna lugnet!
Åh vad jag älskar han och åh vad jag är glad att jag är här!