like a fairytale...
Robert ringde och väckte mig imorse, pratade med honom i sömnen (förlåt gubben) men jag vaknade iallafall när vi lagt på. Snabba puckar, hade 10 minuter på mig att trycka ner något i magen, klä på mig och pallra mig till jobbet och otroligt nog kom jag i tid. Vette fan hur jag lyckades med det, but I did! Segt som tusan gick det idag men fick iallafall sluta lite tidigare. Skönt det! Jag träffade Jennifer och Jenny när jag hade räknat kassan och vi gick hem till mig. SATAN vad less jag har varit idag.. Robert var less och då blev jag också det, helt galet. Efter att jag fått ut alla mina agg mot Jennifer och Jenny så blev det klippning i högsta grad. Hennes hår växer ju som ogräs. Klipper det var och varannan vecka. Sen klippte jag Jenny när jag ändå hade framme saxarna, skitsnyggt!
Jag hade lagt ner det här med kärlek, bara trams och krossade hjärtan tänkte jag. Och efter alla svin jag har träffat så försvann mitt hopp om allt, om att träffa någon hygglig grabb som faktiskt tyckte om mig tillbaka och om att ens kunna släppa in någon i mitt liv igen. Att kunna få äkta känslor och lita på en person igen. Allt försvann. Men mitt i hela smeten kom Robert, min diamant. Som en magisk drömprins på en vit häst, som i en saga, och tog mig med storm. Jag har äkta känslor, kan lita igen, känner mig varm inombords och jag mår bra. Jag är lycklig och jag är beredd att kämpa, kämpa som aldrig förr <3
