då var man här igen...

Jag saknar honom, jag saknar honom så mycket att det gör ont. Jag har det jätte bra här i Östersund, verkligen jätte kul. Men det känns som att jag inte är riktigt närvarande. Robert finns i mina tankar varenda sekund som går och jag måste erkänna att jag är lite orolig nu när han är i Stockholm FAST jag vet att jag inte behöver det :)


Nu ska jag fortsätta dricka min skumpa, bli full och gå ner på Storsjöyran och kika på mer artister.
Skriver mer sen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0