nejfan.blogg.se

"Jag skulle kunna säga att jag mår bra, men av någon konstig anledning så skulle det kännas orätt. Så då kanske jag mår dåligt?!.. Ja, jag mår nog ganska piss!" 

Ja, detta var mitt svar då min vän Fredrik frågade mig hur jag mår. Alldeles för sällan används orden "hur mår du" med mening. För att man verkligen undrar, för att man bryr sig. Jag kan själv medvetet undvika att fråga just för att tänk om personen säger "dåligt". JAHA, fan.. Då måste man sitta där och lyssna och vara en god vän medan personen öppnar sig. Jag kan gärna vara den som lyssnar eftersom jag är sån som person. MEN.. ibland orkar jag bara inte. Ibland händer det att jag har det lite jobbigt själv. Och det sista jag behöver då är andras problem (som jag väldigt gärna vill ta del av men inte får om jag inte vill gå i väggen).

Så.. Jag mår piss! Istället för att belasta en speciell person (som kanske inte är ett dugg intresserad) så skriver jag av mig lite här istället. I hopp om att jag kanske ska få en gnutta rätsida på allt. Så jag tänker göra en lista på vad som gör att jag mår kasst.

- Jag har varken tid eller ork att umgås eller ens prata med mina vänner.
- Orkar inte vara trevlig, ryter och gormar åt allt och alla. (inte med mening)
- Kommer ingenstans med körkortet, inget går ihop.
- Jag saknar Robert och all min energi går åt att sakna honom.
- Jag har ingen kontroll på min vikt. Ingen ork att träna.
- Är skoltrött och mina betyg sjunker.
- Ekonomin är käpprätt åt helvete.
- Känner mig allmänt ful, ja riktigt FUL.
- Saknar mamma och orkar aldrig fara dit.
- Måste åka ner till Stockholm och Ö-vik, när fan ska jag hinna det?

Det finns otroligt mycket mer som ligger och gnager i skallen på mig men det är smådetaljer och det kan jag hålla för mig själv. HUR FAN SKA JAG FÅ ALLT ATT GÅ IHOP? Vad ska jag ta itu med först? Hjälp mig...

Att jag saknar Robert borde kanske inte så med på listan eftersom det är ett val jag har gjort och inte har tänkt ändra på. Allt känns så himla mycket bättre när jag är med han. Det är inte så att jag "lämnar" alla problem utan det är för att jag känner mig trygg och mår kanonbra. Fan, fan, fan vad jag saknar han!

För övrigt ringde det en kvinna till mig igår eftermiddag/kväll från Kuriren. Hon ville meddela att jag blivit antagen till Norrbottens lucia. Hon tyckte att jag var en väldigt söt tjej. Tack så mycket. Vi pratade ett ganska bra tag, kände faktiskt att jag ville det. Lucia för hela Norrbotten.. Det är några städer. Meeen.. Jag tackade nej. Som sagt så har jag ingen ork. Jag orkar inte visa upp mig varje lördag och söndag i varje stad i hela norrbotten. Jag prioriterar hellre annat, som t ex min pojkvän.

Jag är desperat efter att få rätsida på mitt liv. Jag känner såhär, nu eller aldrig!