hej luleå!
Nu är jag tillbaka, i min stol, framför min dator och ska berätta för er om min hemska dag!
Vaknade vid halv ett, väckte Robert men han somnade bara om hela tiden. Jag blev sur och satt och surade i stolen tills han vaknade. Sen blev allt bra såklart efter en massa mys med pussar och kramar och en romantisk komedi. Allt var underbart... Sen var det ju dags att packa och inse att fan, jag åker hem till pissluleå om några timmar. Kul!
Ja, sen var det ju dags att åka till Landvetter. Checkade in osv.. Vi satte oss på ett fik, för mig blev det en stor stark och en toscakaka och R tog en chokladboll och en kaffe.
Sen började tårarna spruta...
Jag brukar alltid fälla en tår eller två, men idag var hemskt. Och värre blev det när man har världens finaste och underbaraste pojkvän som torkar ens tårar och försöker muntra upp en. Fan i helvete vad jag lipade...!
Det känns som att nån gör tusen nålar med mitt hjärta, det känns som att jag blivit dumpad för 2 minuter sen.. Det känns så jävla tufft, så jävla tungt att behöva säga "hejdå" till den man älskar mest av allt utan att veta när man kan träffas nästa gång. Fy fan säger jag bara!
Och inte nog med känslan av ett krossat hjärta så höll jag på att missa flyget i Stockholm när dom hade bytt gate utan att jag märkte det. Dom ropade mitt namn i högtalarna, det var det enda jag hörde. Så jag började ju irra omkring inne på arlanda och fråga vad som hade sagts, men ingen visste något. När jag väl kom till gate 31 så stod det att planet var försenat till 21.40... Jaha, tänkte jag.. Då sätter jag väl mig här och pratar med Mikaela i telefon när jag mitt i allt hör "finns Magdalena här någonstans?" OJ, ja! En sjuhelvetes utskällning fick jag av SAS personalen. Tack! Jag bad så hemskt mycket om ursäkt osv.. Men nä, "du borde skämmas".. Och i såna lägen blir jag en riktig mes, kände hur knäna skakade. Och värre blev det på själva planet, där en flygvärdinna skäller ut mig inför ALLA på planet. Det känns ju kul... Och SEN.. När jag var framme i Luleå och hämtar min väska så ser jag att den är helt sönderriven. Ja, då fick jag ju stå på kontoret med pappa, en gubbe och en massa papper så jag får en ny, större och snyggare väska. TACK SÅ JÄVLA MYCKET!
Jag vill inte vara här, jag vill vara med Robert. I hans säng. Jag vill ligga och sura för att han tar täcket, tar för mycket plats, knuffar ut mig från sängen eller snarkar. Bara jag får vara med han!
