kontrast
Att vakna som en solstråle till att sitta, en lördagkväll och vara ett totalt nervvrak.
Idag har jag tänkt en del på ursäkter. Vissa tar så lätt på det och tar för givet att dom ska bli förlåtna bara för att dom ber om ursäkt. Och förlåter man dom inte direkt efter ursäkten så går dom till attack och är elaka på nytt, oftast med anledningen att dom faktiskt hade sagt förlåt en gång. Ibland händer det att vissa saker faktiskt är oförlåtliga.
Jag vet inte vad som är upp och ner, åt sidan eller bakåt. Allt är bara vitt, vitt, vitt... så långt ögat kan se. Jag vet inte var vägen tar vägen, vet inte var trottoaren är. Vet inte ens om jag är på rätt väg. Det börjar bli svårt att orientera sig i allt nytt som jag har begåvats med. Jag gissar att jag står upprätt i alla fall, för jag borde ju märka om jag stod på händerna. Det känns bara som att jag hänger upp och ner, utan att veta hur jag ska få rätsida på allt. Jag är enormt förvirrad.
Jag är sårad, idag blev jag sårad. Av den jag älskar mest. Och det gör ont, oerhört ont.
Han vet att jag är ledsen, han har bett om ursäkt. Men jag är fortfarande lika sårad. Det gör fortfarande lika ont. Han skickade ett sms som började med "vad är fel på din telefon, har försökt ringa..." men fortsättningen var ett skämt. Jag blev glad för en sekund men det försvann igen. Ganska nyss ringde han också, då blev jag också glad för en sekund. Men hans röst och tonläge gjorde mig mer ledsen. Jag vet att han inte är så förtjust i att prata med mig bland sina vänner men det gick inte att undvika, jag blev ännu mer ledsen.. Och besviken. Jag hade hoppats på att han var ensam, att han ville lösa detta.. Att prata igenom det här. Inte att säga "vi ska fara och spela biljard". Han sa också förlåt.. igen och frågade hur jag mådde. Men hans röst, jag kände verkligen rakt igenom hur obekväm han lät.. Jag sa bara att han inte skulle ringa om han inte hade något bra att säga och hejdå.
Jag kan inte låta bli att undra om det var fel av mig att säga så?
Jag kan inte låta bli att undra om jag är orättvis?
Jag legat i sängen hela kvällen och både funderat och gråtit medans han är med sina polare, skrattar, har kul och är på biljardhallen. Så, som det känns just nu så skulle jag kunna sparka upp en skoterkänga i arslet på han.
Nu ska jag gå ut, utan att veta vad jag ska göra. Och gud vet när jag kommer tillbaka. Nu behöver jag tänka, riktigt jävla tänka. Jag behöver komma på hur man trycker på "play" efter att ha pausat livet ett tag. För ärligt talat, nu vet jag inte vad jag gör längre.
